Liv tycker: Unga rödgröna fick hopp av Sahlins tal

2010-07-09 Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras. De båda poeterna Göran Sonnevi och Jenny Wrangborg (kommunalare och kallskänka) formulerade rubriken på unga rödgröna tankar om det nya Sverige som är både möjligt och nödvändigt, om valet går som de hoppas. Från Frälsningsarméns scen luftade de sina visioner – och vittnade om sin tro på Mona Sahlin som nästa statsminister.

	www.jennywrangborg.se

På Dagens Arena i går skrev Nisha Besara, inför Mona Sahlins tal: Ägna dig åt att ge oss hopp Mona.  Och i den här församlingen verkar hon i alla fall ha lyckats.
- Jag vill ha Mona Sahlin som statsminister för att hon ser på oss som medborgare och inte som kunder. För att hon ser på Sverige som ett land och inte en galleria, sa exempelvis Stina Oscarsson, konstnärlig ledare vid  Orionteatern och socialdemokrat.

Vanligtvis är det Frälsningsarmén som håller till i Krukmakarens hus på Mellangatan i Visby. Och seminarieledaren, Tvärdrags redaktör (och KA-kolumnisten) Daniel Suhonen (S) är vanligtvis en vass och kritisk pådrivare av sitt moderparti.
Men i dag, på KD-dagen i Almedalen låter han sig inspireras av mottot Blod och Eld och inbjöd de medverkande att ge sin vittnesbörd om vad de vill med det rödgröna projektet – och varför de tror på Mona Sahlin som statsminister. Vänstertidningen Flammans redaktör Aron Etzler är först ut:
- Att vilja ha Mona Sahlin handlar om att hon är det som nuvarande statsministern inte är: Fredrik Reinfeldt vill göra sin jobbpolitik i repris, fast den inte funkar. Jag vill ha en statsminister som lärt av mistagen och tänker om – som Mona Sahlin. En som står upp för vanligt folk.  Det handlar inte om att se statsmannalik ut, utan om att vara en statsman, och att det kan vara en kvinna. 
- Det är bra med en som inte är handelsresande i sitt eget varumärke, som den nuvarande, säger han.

Fotograf: Tobias Holmqvist

Seminariet är en utväxt av en antologi med samma namn, ett första samarbetsprojekt mellan unga vänsterpartister, miljöpartister och socialdemokrater och deras tankesmedjor Tvärdrag, Cogito och CMS. Det vill visa på det rödgröna projektet som något mer än bara en nödlösning  för att vinna valet. Det har fötts ur ett behov av förändring.
Rummet är överfullt, ett politiskt seminarium lockar folk i Almedalen ett valår som detta. (Några moderata tjänstemän från Stockholm är sannolikt inte på plats, eftersom de, enligt ett avslöjande på sajten makthanvare.se har förbjudits att gå och lyssna på oppositionens tal.  Visserligen är här inga partiledare på plats, men vem vet hur långt den Moderata förbudsarmen kan sträcka sig.)

Under 90 intensiva minuter är rummet fullt med tankar om tillväxtens pris, vad vi ska med ”varandra” till, hur en rödgrön välfärdsstat ser ut?  Det finns spänningar mellan rött och grönt, framförallt i kontaktytorna mellan tillväxt som alltings moder och de som ifrågasätter vår nuvarande livsstil och vill se ett annat mått för välstånd. Men den späningen finns även inom varje parti och i samverkan mellan de tre unga rörelserna föds något nytt. Även om man inte ska sopa olikheterna under mattan. 

Aron Etzler, menar att fruktbara möten och närmanden har skapats både trots och på grund av de förändringar som äger rum, inom och mellan partierna; från tillväxtorienterat till miljö hos de röda och mot ökad intresse för jämlikhet och fördelningsfrågor hos de gröna.. Den här föreningen kommer att bli allt starkare, mer oskiljbar. Att olikheterna lyfts och betonas är sunt, men riskabelt om det görs för partiegoistiskt på DN debatt, säger han och tillägger: ”Men hellre det, än den borgerliga bilden av den evigt leende familjen, där man till slut ser att bara patriarkens leende är äkta. ”

David Eklind, ombudsman i Handels och Socialdemokrat  tar upp projektet välfärdsstaten som den utvecklats i Moderaternas Stockholm: en marknadens serviceanläggning, ett företag, underordnad individen, ”Välfärdsstaten bär på möjligheten att bli något mera, en arena där vi som behöver den och de anställda kan skapa något  nytt tillsammans. Men vår tids drömmar kan inte bara bygga på ett evigt överskott, den kräver nyfikenhet och vilja att ompröva.  Och jag hoppas att Mona Sahlin ska uppleva det som en spännande idé att utveckla vår gemensamhet.”

Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, tycker sig se möjligheter till en rödgrön asyl- och migrationspolitik. ”något historiskt  som kan bli väldigt bra. Och där tror jag på Mona Sahlin.”
Bloggaren och tidigare ordföranden i Ung Vänster, Ali Esbati är ekonomianalytiker vid tankesmedjan Manifest. Han oroar sig för de mycket stora strukturella förändringar regeringen gjort av sjukförsäkringen och a-kassan. De bär i sig fröet till sammanbrottstendenser för välfärdsstaten. Själv bor han numera i Norge. Om S-ledaren säger han:
- Jag vill ha Mona Sahlin som statsminister för att hon förstår att hon leder ett politiskt parti och inte den politiska grenen av näringslivets PR-apparat, som den nuvarande. Det visade hon i sitt tal igår.
- Vi i vänstern har haft alldeles för dåligt samvete för ekonomin – men jämlika samhällen är bättre och mer välmående och bättre samhällen att leva i för alla.
- Det vore döden för det rödgröna samarbetet om vi uppfattades
administrera samma politik, fast i långsammare takt.  Vi behöver fler
som arbetar i offentlig sektor, och vi måste täppa till hålen i
försäkringssystemet. Det är viktigt att se hur vi kan modernisera
arbetsmarknaden med trygghet i arbetet. Och i ett sådant hoppingivande samhälle går det att även ta hänsyn till klimathotet.

Miljöpartisten och forskaren vid Chalmers, Karl Palmås kom in i partiet efter FRA-debatten, där han tycker de rödgröna har en politik mot övervakning som han ställer upp på. Hans tankar om en fri arbetsmarknad på tvärs med upplösning av dagens hierarkier var spännande och  kändes helt nya.
Att kunna bryta det mönstret med med bevarade rättigheter för frilansare är också en del av det rödgröna projektet, som han hoppas kunna vara med och bli delaktig i Att samarbetet skulle upphöra om valet inte vinns ser han som en helt främmande tanke. 

Stina Oscarsson, konstnärlig ledare på Oirionteatern får den kraftigaste applåden för sitt  brinnande inlägg mot det rådande synsättet på kultur:
- Kultur har blivit en tillväxtfaktor och vår enda gemensamma berättelse är att bejaka konsumismen. Att vara eller inte vara har blivit att vara en vara… Det överordnade målet är ekonomisk tillväxt och vinst. I Stockholm sponsras lånecyklar av ett läkemedelsföretag medan de fria grupperna förbjuds att sätta upp affischer. Och det som skrämmer mig är den politiska maktlösheten inför detta, säger hon och fortsätter:
- Mona Sahlin visade retoriskt i  sitt tal i går att hon förstod detta mycket väl.

Stina och fler med henne tar upp att de rödgröna måste ifrågasätta tillväxten som en riktning för samhället. Och det är ju oerhört svårt.

Miljöfrågorna ska inte predikas, vi ska kunna visa på alternativen utan att moralisera, sa Esbati och Aron Etzler är inne på samma spår: .  
- Det är bara ett land som har en ekologiskt hållbart och det är Kuba, och jag tror inte att någon känner sig attraherad av det exemplet! . Det sista vi behöver göra är att predika att vi står inför ett klimathot, utan i stället ska vi visa lösningar, lösningar, lösningar.
David: Socialdemokratin är i grunden en frihetsrörelse. Inte en rörelse för tillväxt.
Stina: Jag vill svara med ett citat av Amos Oz: En idé kan bara ersättas med en annan och bättre idé, en vision. Jag tycker  det fanns sådant  i Mona Sahlins tal i går.

En  kvinna i publiken undrar: Här på Gotland ska kommunen betala ut löneökningar på 100 miljoner och sen säga upp 100 anställda.  Hur kan vi klara att bryta den spiralen och det ständiga behovet av tillväxt?
Ali: Vi tär inte mindre på naturens resurser för att man ta hand om sina äldre hemma i stället. Skatt omfördelar var vi läggerr arbetskraft så sköter det en del av omvandlingen. Jämlikhet, miljö och hållbar utveckling av samhället hänger ihop.

Vad händer då med den nya rödgröna rörelsen, om de rödgröna inte vinner den 19 september, undrade en man i publiken?
Ali Esbati:
-  Om samarbetet inte slår rot utanför det parlamentariska riskerar det att spricka och lämna efter sig fula  sår.
Maria Färm: Det här är inte bara en överenskommelse mellan partiledningar längre. Det går redan mycket djupare än så.

Fotnot: Blod och Eld är Frälsningsarméns motto som syftar på Jesu försoningsblod och den Helige Andes eld Motivet finns på rörelsens fana och sköld.